Sverigedemokraterna och klimatbluffen – förnekelsen av antropogen global uppvärmning

Året 1988 är en viktig milstolpe för det vetenskapliga kunskapsläget kring klimatförändringar. Detta år vittnade den ledande klimatforskaren James Hansen vid NASA inför den amerikanska kongressen om att den observerade globala uppvärmningen med största säkerhet var orsakad av människans förbränning av fossila bränslen och utsläpp av växthusgaser. Nyheten hamnade på förstasidan av The New York Times och global uppvärmning blev känt bland allmänheten.[1] Samma år bildades Förenta nationernas klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, förkortat IPCC), med syfte att förse världen med en tydlig utvärdering av det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring klimatförändringar och dess miljömässiga och socioekonomiska påverkan på samhället. Dess första utvärderingsrapport kom 1990 och utgjorde grunden för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som den svenska regeringen den 27 maj 1992 beslutade att underteckna och som trädde i kraft 1994.[2] Konventionens slutmål är att ”atmosfärens koncentration av växthusgaser stabiliseras på en nivå som skulle förhindra farlig antropogen störning i klimatsystemet”[3]. Klimatkonventionen följdes sedan upp av Kyotoprotokollet 1997 och Parisavtalet 2015, som förtydligar och konkretiserar dess innehåll. Det viktigaste målet i Parisavtalet är att begränsa den globala uppvärmningen till två grader, men helst under 1,5 grader.

I Sverige är samtliga riksdagspartier överens om de vetenskapliga slutsatser som dragits av IPCC och innehållet i klimatkonventionen – med ett viktigt undantag – Sverigedemokraterna (SD), landets tredje största parti. Samma år som FN:s klimatpanel bildades, grundades Sverigedemokraterna av medlemmar ur den rasistiska organisationen Bevara Sverige svenskt (BSS), vars företrädare i många fall hade nationalsocialistiska kopplingar.[4] Sverigedemokraterna är det enda parti som röstat nej i riksdagen till både Parisavtalet[5],  klimatlagen[6] och det övergripande klimatmålet om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045[7]. Man kan fråga sig vad det är Sverigedemokraterna vet, som inte summan av världens ledande klimatexperter har lyckats komma fram till sedan IPCC bildades? Syftet med denna studie är därför att undersöka vilka idéer Sverigedemokraterna baserar sina klimatpolitiska ställningstaganden på och hur de ser på antropogen global uppvärmning?

Svante Nordin menar i sin ämnesintroduktion till idéhistoria att våra tankar och vår upplevelse av världen formas av de begrepp och kategorier vi använder när vi kommunicerar med varandra[8]. För att förstå dagens klimatpolitiska diskurs är det därför viktigt att förstå de grundläggande begreppen. Dessa begrepp är dock inte statiska utan har förändrats genom historiens gång och kommer sannolikt att fortsätta omtolkas i framtiden. Den föreliggande studien kommer därför att avhandla hur några av dessa begrepp uppstått och omformats. Det mest grundläggande begreppet i dagens diskurs är klimatförändringar. Det syftar på variationer i jordens klimat över tid och i synnerhet brukar det snävare fenomenet global uppvärmning avses. Klimatförändringar kan ha naturliga orsaker såsom solaktivitet och geologiska processer, men de kan också vara skapade av människan. De kallas då antropogena. I den vetenskapliga litteraturen benämns oftast de naturliga förändringarna som klimatvariationer medan de antropogena kallas klimatförändringar enligt en definition i FN:s klimatkonvention.[9]

Den främsta mekanismen bakom den globala uppvärmningen är människans förstärkning av atmosfärens naturliga växthuseffekt. Den fungerar genom att solljuset absorberas av jordytan, för att därefter återutsändas i form av infraröd, osynlig och långvågigare, strålning. Luftens dominerande beståndsdelar, kvävgas och syrgas, släpper igenom både solljus och infraröd strålning. Luftens mindre kvantiteter av vattenånga och koldioxid absorberar dock infraröd strålning och sänder ut den igen, åt alla håll, vilket innebär att jordytan tar emot strålningsenergi både direkt från solen och indirekt från luften. På detta sätt värms jordytan av atmosfären, vilket kan liknas vid ett växthus, även om analogin haltar. Den svenske fysikern och kemisten Svante Arrhenius (1859–1927) var den förste att, redan 1896, konstruera en kvantitativ matematisk analys av koldioxidens bidrag till växthuseffekten, samt spekulera kring hur koldioxidens variationer kan förklara de långsiktiga klimatförändringar som gett upphov till istider.[10]

En vän till Arrhenius, den svenske meteorologen Nils Ekholm (1848–1923), skulle några år senare, 1901, under den mest teknikoptimistiska eran före första världskriget, föreslå antropogen global uppvärmning som möjlig: ”Thus it seems possible that Man will be able efficaciously to regulate the future climate of the earth and consequently prevent the arrival of a new Ice Age.”[11] Ekholm kunde dock inte förutse hur kraftigt människans befolkningstillväxt och utsläpp av växthusgaser skulle öka, utan trodde att det skulle ta tusentals år innan den globala medeltemperaturen blev uppenbart högre. Ekholm brukar också tillskrivas att vara först med att använda liknelsen med ett växthus, som gett upphov till begreppet växthuseffekt:

Firstly, the atmosphere may act like the glass of a green-house, letting through the light rays of the sun relatively easily, and absorbing a great part of the dark rays emitted from the ground, and it thereby may raise the mean temperature of the earth’s surface.[12]

Växthuseffekten och global uppvärmning var alltså kända för över 100 år sedan, men upptäckterna fick ingen större uppmärksamhet, utan gick allmänheten och även större delen av det vetenskapliga samfundet förbi. Den globala uppvärmning som Arrhenius och Ekholm spekulerade kring sågs heller inte som ett hot, utan som en positiv möjlighet.

Den svenske geografen och glaciärforskaren Hans W:son Ahlmann (1889–1974) beskriver 1938, i en understreckare i Svenska dagbladet med rubriken Den aktuella klimatförbättringen, hur glaciärerna i de arktiska områdena genomgick en kraftig avsmältning[13]. Att det rörde sig om en ökning av temperaturen var otvivelaktigt, men vad som orsakat den var fortfarande oklart. Som en av världens ledande glaciologer, medgrundare av disciplinen, var Ahlmann inte först med att observera glaciärers tillbakagång, men han gjorde kopplingen till klimatförändringar till en kärnpunkt i sin forskning[14]. Vad han ansåg vara delvis katastrofalt för glaciärerna, var fortfarande för människan ”till fördel och gagn”.[15]

Samma år hade den engelske ingenjören Guy Stewart Callendar (1898–1964) publicerat artikeln The artificial production of carbon dioxide and its influence on temperature där han återuppväckt Arrhenius teori om växthuseffekten.[16] Genom att sammanställa gamla mätserier, från 1800-talet och framåt, av temperatur och koldioxidhalt i atmosfären, kunde han dra slutsatsen att en global temperaturhöjning hade skett och att koldioxiden var orsaken. Liksom sina föregångare var dock Callendar mer intresserad av att förklara istider än den globala uppvärmningens konsekvenser i framtiden. Hans forskning skulle dock inspirera den amerikanske geokemisten Charles David Keeling (1928–2005) till att 1958 dagligen börja mäta koldioxidhalten i atmosfären på toppen av berget Mauna Loa på Hawaii. Resultatet kallas Keelingkurvan och är en graf som visar hur koldioxidhalten sedan dess har ökat i 61 år för att accelerera det senaste decenniet och slå ett nytt rekord på 414.8 ppm i maj 2019.[17]

Många forskare ifrågasatte Callendars slutsats om en kraftig koldioxidökning i atmosfären. De menade att nästan all mänskligt utsläppt koldioxid skulle absorberas av världshaven. De svenska klimatforskarna Bert Bolin (1925–2007) och Erik Eriksson skulle dock motbevisa detta 1959, genom att visa att den långsamma cirkulationen mellan yt- och djuphav förhindrar detta.[18] Under 1950-talet kan en vändpunkt ses där forskarsamfundet börjar acceptera att människans koldioxidutsläpp kan komma att bli ett problem i framtiden. De började se den antropogena globala uppvärmningen som ett framtida klimathot.[19] En av de första gångerna som den globala uppvärmningen kom upp på dagordningen hos svenska beslutsfattare var i en rapport från 1975, författad av ovan nämnde Bert Bolin, professor i meteorologi vid Stockholms universitet. Han beskrev att osäkerheten visserligen var stor, men att koldioxidutsläppen var oroande och krävde politisk handling.[20] Den svenska energidebattens fokus på kärnkraftsfrågan skulle dock göra att det skulle dröja ytterligare ett decennium innan hotet från förbränning av fossila bränslen togs på allvar. Bolin skulle senare komma att bli en av grundarna till FN:s klimatpanel och dess förste ordförande, ändå fram till 1998.

Olje- och gasindustrin själva hade kunskap om klimathotet så tidigt som i juli 1977, då James F. Black, en av Exxons seniora forskare, förklarade för företagets ledning att det fanns en vetenskaplig konsensus om att förbränning av fossila bränslen var den mest plausibla förklaringen till mänsklig påverkan på klimatet. Därefter lade Exxon stora pengar på ett ambitiöst forskningsprojekt som kunde bekräfta koldioxidutsläppens bidrag till den globala uppvärmningen, bara för att i slutet av 1980-talet lägga locket på och istället aktivt börja sprida osäkerhet och förneka klimatförändringarna.[21] Några av världens största oljeföretag har sedan dess deltagit i en noggrant dirigerad kampanj med avsikt att lura allmänheten, sprida osäkerhet om forskningsläget och förhindra eller försena att åtgärder vidtas för att minska användningen av fossila bränslen.[22] Exempelvis har Greenpeace visat i en rapport att Koch Industries, ett av USA:s största företag, satsat 24,9 miljoner dollar på att i hemlighet finansiera organisationer som förnekar klimathotet.[23]

I Sverige representeras den organiserade globala rörelsen av klimatförnekare främst av lobbygruppen Stockholmsinitiativet som anser ”att den vetenskapliga grunden för klimatpolitiken är otillräcklig”[24], att dagens politiska ansträngningar att ställa om samhället är omotiverad och vars mål är att ”bidra till att förhindra denna skadliga och meningslösa politik”.[25] Stockholmsinitiativet utsågs till årets förvillare 2010, av föreningen Vetenskap och folkbildning, med motiveringen att de huvudsakligen ägnar sig åt att ”sprida konspirationsteorier, samt förmedla obekräftade rykten och ogrundade anklagelser mot klimatforskare.”[26]

I en granskning av Expressen framgår att Stockholmsinitiativets ordförande Per Welander haft kontakt med Sverigedemokraternas tidigare miljöpolitiske talesperson Josef Fransson.[27] Fransson har byggt upp ett personligt nätverk med några av Sveriges främsta klimatförnekare. Exempelvis har han låtit de välkända klimatförnekarna Lars Bern och Peter Stilbs få direkt inflytande över partiets politik.[28] Detta kan förklara att ordet klimatförändringar inte ens nämns i Sverigedemokraternas principprogram.[29] Efter valet 2014 förflyttades Fransson från riksdagens miljöutskott till näringsutskottet, en post som också är betydelsefull för klimatet genom ansvaret för energipolitiken. I en replik i Hallandsposten, skriver Fransson:

Då inser man snart att det inte finns något linjärt samband mellan temperatur och CO2, vilket inte minst 17 år utan någon uppvärmningstrend visat, trots att vi släppt ut mer än någonsin.[30]

Besvärande är dock att myten om en ”paus” i den globala uppvärmningen 1998–2012 redan grundligt vederlagts. I SMHI:s och Naturvårdsverkets rapport Uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget finns en särskild faktaruta som refererar åtta vetenskapliga studier som förklarar avvikelserna i uppvärmningen under perioden.[31] Dessutom har samma vederläggning rapporterats i media.[32] Franssons uppdrag som miljöpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna övertogs 2014 av Martin Kinnunen. Samma år, inför klimatkonventionens tjugoförsta möte i Paris i december 2015, skrev de en riksdagsmotion om en effektivare klimatpolitik:

Samtidigt noterar vi att den vetenskapliga diskussionen är levande, bland annat påpekas vid sidan av den dominerande forskningen att den globala medeltemperaturen inte ökar eller ökar mycket långsamt sedan millennieskiftet, varför det finns anledning att ha ett öppet sinne när det kommer till synen på effekterna av ökad förekomst av växthusgaser i vår atmosfär.[33]

Här återkommer myten ännu en gång, trots att dess vederläggande är välkänt. Enbart klimatförnekare som Stockholmsinitiativet fortsätter att sprida dessa uppgifter, men Sverigedemokraterna väljer hellre att lita på dem än på IPCC.

Samma dag som det historiska Parisavtalet beslutades, den 12 december 2015, publicerade Fransson en debattartikel i Vestmanlands läns tidning:

Framtiden är oviss, men de förhöjda halterna CO2 har hittills varit en välsignelse för vår planet där jorden blivit grönare och skördarna blivit större till följd av växternas större tillgång till koldioxid. Om ett par decennier så tror jag att vi ser tillbaka på dagens katastroflarm med häpnad.[34]

Detta är ett vanligt, men felaktigt argument använt av klimatförnekare. I en debatt i riksdagen 2017 avfärdade Kinnunen rapporterna om att isen i Arktis smälter, såsom inte relevant.[35] I en intervju med Dagens Nyheter, under Almedalsveckan 2017, svarar partiledaren Jimmie Åkesson på frågan om han tycker att det skulle vara bättre om Sverige stod utanför Parisavtalet, att ”ja, absolut, det skulle förmodligen vara bättre för Sverige och för klimatet långsiktigt”.[36] I SVT:s Toppkandidaterna i maj 2019 påstod Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Peter Lundgren, tvärtemot alla tillgängliga vetenskapliga fakta, att jordens medeltemperatur varit konstant de senaste 18 åren.[37]

Många förklarar klimatförnekelse med brist på kunskap eller missförståelse av klimatforskningen. Enligt Lorraine Whitmarsh är det dock snarare politisk ideologi och värderingar som styr benägenheten att förneka klimatförändringar.[38] Flera studier har visat att det finns en koppling mellan konservativa vita män och klimatförnekelse,[39] samt mellan högerpopulistisk nationalism och klimatförnekelse.[40] Kirsti Jylhä menar dock att förklaringen att vita konservativa män är mer benägna att förneka klimatet är alltför förenklad. Dessa faktorer bidrager, men hennes forskning visar att den psykologiska faktorn social dominans-orientering ännu starkare kan förutsäga klimatförnekelse.[41] Människor med hög grad av detta mått kännetecknas av en dominant personlighet med låg empati och de ser världen i hierarkiska termer.

Sverigedemokraterna säger sig vara ett socialkonservativt parti med nationalistisk grundsyn. Detta kan förklara deras medlemmars benägenhet till klimatförnekelse enligt ovan nämnda studier. Ännu så länge förnekar inte partiet existensen av den globala uppvärmningen, men sprider medvetet felaktig information för att skapa osäkerhet kring det vetenskapliga kunskapsläget. Frågan är åt vilket håll de kommer att röra sig i framtiden? Josef Franssons tweet på valdagen till EU-parlamentet, den 26 maj 2019, kanske kan ge en fingervisning:

Nästa valrörelse tycker jag att vi får ta kamp mot klimattramset, inte bara jamsa med på klimatdårarnas premisser. Tror tiden kan vara mogen nu.[42]

Av Lars Larsson

(Observera att denna text författades i maj 2019 i samband med valet till EU-parlamentet).

---

[1] Kathy Mulvey och Seth Shulman, ”The Climate Deception Dossiers: Internal Fossil Fuel Industry Memos Reveal Decades of Corporate Disinformation” (The Union of Concerned Scientists, juli 2015), 4.

[2] Förenta nationerna, ”Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring”, Sveriges internationella överenskommelser (Utrikesdepartementet, 1993), 1.

[3] Förenta nationerna, 13.

[4] Alexander Bengtsson, ”En antidemokratisk rörelses framväxt”, Forum för levande historia, 14 november 2007, https://web.archive.org/web/20111113033943/http://www.levandehistoria.se/node/1560.

[5] Regeringskansliet, ”Godkännande av klimatavtalet från Paris”, Proposition, 22 september 2016.

[6] Riksdagsförvaltningen, ”Klimatlag (2017:720)”, Svensk författningssamling 2017 § (2018), https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/klimatlag-2017720_sfs-2017-720.

[7] Klimatpolitiska rådet, ”Det klimatpolitiska ramverket”, Klimatpolitiska rådet, 2017, https://www.klimatpolitiskaradet.se/det-klimatpolitiska-ramverket/.

[8] Svante Nordin, Varför idéhistoria? En ämnesintroduktion för nya studenter (Lund: Studentlitteratur, 2011), 15.

[9] Förenta nationerna, ”Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring”, 11.

[10] Svante Arrhenius, ”On the influence of carbonic acid in the air upon the temperature of the ground”, The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science 41, nr 251 (01 april 1896): 237–76, https://doi.org/10.1080/14786449608620846.

[11] Nils Ekholm, ”On the Variations of the Climate of the Geological and Historical Past and Their Causes”, Quarterly Journal of the Royal Meteorological Society 27, nr 117 (1901): 61.

[12] Ekholm, 19.

[13] Hans W:son Ahlmann, ”Den aktuella klimatförbättringen”, Svenska Dagbladet, 1938, avs. Kultur/Under strecket, https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen.

[14] Sverker Sörlin, ”Isdiplomati: Hans W:son Ahlmann och klimatförändringen – mellan morän och moral”, i Mångsysslare och gränsöverskridare: 13 uppsatser i idéhistoria (Umeå universitet, 2008), 120–46.

[15] Ahlmann, ”Den aktuella klimatförbättringen”.

[16] Charles D. Keeling, ”The Concentration and Isotopic Abundances of Carbon Dioxide in the Atmosphere”, Tellus 12, nr 2 (1960): 200–203, https://doi.org/10.1111/j.2153-3490.1960.tb01300.x.

[17] Rob Monroe, ”Carbon Dioxide Levels Hit Record Peak in May”, Scripps Institution of Oceanography, 04 juni 2019, http://scripps.ucsd.edu/programs/keelingcurve.

[18] Bert Bolin och Erik Eriksson, ”Changes in the carbon dioxide content of the atmosphere and sea due to fossil fuel combustion”, The atmosphere and the sea in motion 1 (1959): 130–142.

[19] Spencer Weart, ”The Carbon Dioxide Greenhouse Effect”, The Discovery of Global Warming, 2019, https://history.aip.org/history/climate/co2.htm#SC.

[20] Åsa Knaggård, ”What do policy-makers do with scientific uncertainty? The incremental character of Swedish climate change policy-making”, Policy Studies 35, nr 1 (02 januari 2014): 25, https://doi.org/10.1080/01442872.2013.804175.

[21] Neela Banerjee, Lisa Song, och David Hasemyer, ”Exxon: The Road Not Taken”, InsideClimate News, 15 september 2015, http://insideclimatenews.org/content/exxon-the-road-not-taken.

[22] Mulvey och Shulman, ”The Climate Deception Dossiers: Internal Fossil Fuel Industry Memos Reveal Decades of Corporate Disinformation”.

[23] Greenpeace, ”Koch Industries: Secretly Funding the Climate Denial Machine” (Washington: Greenpeace, 2010), https://www.greenpeace.org/usa/research/koch-industries-secretly-fund/.

[24] Stockholmsinitiativet, ”Stockholmsinitiativets syfte”, Klimatupplysningen, 2019, https://www.klimatupplysningen.se/om-oss/stockholmsinitiativets-syfte/.

[25] Stockholmsinitiativet.

[26] Vetenskap och Folkbildning, ”Årets förvillare 2010”, Vetenskap och Folkbildning, 2010, https://www.vof.se/utmarkelser/tidigare-utmarkelser/arets-forvillare-2010/.

[27] David Baas, ”Näringslivets hemliga uppvaktning av SD”, Expressen.se, 16 maj 2016, https://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd/.

[28] David Baas, ”SD-politik styrs dolt av klimatförnekare”, Expressen, 19 oktober 2016, https://www.expressen.se/nyheter/sd-politik-styrs-dolt-av-klimatfornekare/.

[29] SD, ”Sverigedemokraterns principprogram 2011” (Sverigedemokraterna, 2011).

[30] Josef Fransson och Sandra Palenryd, ”Vi följer inte bara med strömmen i miljöpolitiken”, hallandsposten.se, 22 juli 2015, http://www.hallandsposten.se/1.326384.

[31] Erik Kjellström m.fl., ”Uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget”, Klimatologi (Naturvårdsverket, 2014), 14.

[32] Michaela Lundell, ”Ingen uppbromsning av globala uppvärmningen”, 04 juni 2015, avs. Vetenskap, https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ingen-uppbromsning-av-globala-uppvarmningen; Graham Readfearn, ”The ’pause’ in Global Warming Is Not Even a Thing”, The Guardian, 12 februari 2014, avs. Environment, https://www.theguardian.com/environment/planet-oz/2014/feb/12/global-warming-fake-pause-hiatus-climate-change.

[33] Martin Kinnunen, Josef Fransson, m.fl., ”En effektivare klimatpolitik”, Motion till riksdagen 2015/16:2542 (Riksdagsförvaltningen, 2015), 7.

[34] Josef Fransson, ”Förenklade katastroflarm styr debatten”, vlt.se, 12 december 2015, https://www.vlt.se/artikel/forenklade-katastroflarm-styr-debatten.

[35] Olof Svensson, ”SD avfärdar rapporter om is-smältning: Inte relevant”, Aftonbladet, 13 maj 2017, https://www.aftonbladet.se/a/knPrL.

[36] Mats J Larsson, ”Rakt på sak med Jimmie Åkesson”, DN.SE, 07 juli 2017, https://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/rakt-pa-sak-med-jimmie-akesson-1/.

[37] Mikael Klintevall, ”Klimatexpert: Lundgren har fel om medeltemperaturen”, 16 maj 2019, avs. Inrikes, https://www.svt.se/nyheter/inrikes/klimatexpert-lundgren-har-fel-om-medeltemperaturen.

[38] Lorraine Whitmarsh, ”Scepticism and uncertainty about climate change: Dimensions, determinants and change over time”, Global Environmental Change, Special Issue on The Politics and Policy of Carbon Capture and Storage, 21, nr 2 (01 maj 2011): 690–700.

[39] Olve Krange, Bjørn P. Kaltenborn, och Martin Hultman, ”Cool Dudes in Norway: Climate Change Denial among Conservative Norwegian Men”, Environmental Sociology 5, nr 1 (2019): 1–11, ; Aaron M. McCright och Riley E. Dunlap, ”Cool dudes: The denial of climate change among conservative white males in the United States”, Global Environmental Change 21, nr 4 (01 oktober 2011): 1163–72.

[40] CEFORCED, ”Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED)”, Chalmers University of Technology, 2018, https://www.chalmers.se/en/departments/tme/centres/ceforced/Pages/default.aspx.

[41] Kirsti Maria Jylhä, ”Ideological Roots of Climate Change Denial: Resistance to Change, Acceptance of Inequality, or Both?” (Doctoral thesis, Uppsala University, 2016).

[42] Josef Fransson, ”Ta kamp mot klimattramset”, 26 maj 2019, https://twitter.com/JosefFranssonSD/status/1132759519115776000.

 

Referenser

Ahlmann, Hans W:son. ”Den aktuella klimatförbättringen”. Svenska Dagbladet, 1938, avs. Kultur/Under strecket. https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen.

Arrhenius, Svante. ”On the influence of carbonic acid in the air upon the temperature of the ground”. The London, Edinburgh, and Dublin Philosophical Magazine and Journal of Science 41, nr 251 (01 april 1896): 237–76. https://doi.org/10.1080/14786449608620846.

Baas, David. ”Näringslivets hemliga uppvaktning av SD”. Expressen.se, 16 maj 2016. https://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd/.

———. ”SD-politik styrs dolt av klimatförnekare”. Expressen, 19 oktober 2016. https://www.expressen.se/nyheter/sd-politik-styrs-dolt-av-klimatfornekare/.

Bengtsson, Alexander. ”En antidemokratisk rörelses framväxt”. Forum för levande historia, 14 november 2007. https://web.archive.org/web/20111113033943/http://www.levandehistoria.se/node/1560.

CEFORCED. ”Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED)”. Chalmers University of Technology, 2018. https://www.chalmers.se/en/departments/tme/centres/ceforced/Pages/default.aspx.

Ekholm, Nils. ”On the Variations of the Climate of the Geological and Historical Past and Their Causes”. Quarterly Journal of the Royal Meteorological Society 27, nr 117 (1901): 1–61.

Fransson, Josef. ”Förenklade katastroflarm styr debatten”. vlt.se, 12 december 2015. https://www.vlt.se/artikel/forenklade-katastroflarm-styr-debatten.

———. ”Ta kamp mot klimattramset”, 26 maj 2019. https://twitter.com/JosefFranssonSD/status/1132759519115776000.

Fransson, Josef, och Sandra Palenryd. ”Vi följer inte bara med strömmen i miljöpolitiken”. hallandsposten.se, 22 juli 2015. http://www.hallandsposten.se/1.326384.

Förenta nationerna. ”Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring”. Sveriges internationella överenskommelser. Utrikesdepartementet, 1993.

Greenpeace. ”Koch Industries: Secretly Funding the Climate Denial Machine”. Washington: Greenpeace, 2010. https://www.greenpeace.org/usa/research/koch-industries-secretly-fund/.

Jylhä, Kirsti Maria. ”Ideological Roots of Climate Change Denial: Resistance to Change, Acceptance of Inequality, or Both?” Doctoral thesis, Uppsala University, 2016.

Keeling, Charles D. ”The Concentration and Isotopic Abundances of Carbon Dioxide in the Atmosphere”. Tellus 12, nr 2 (1960): 200–203. https://doi.org/10.1111/j.2153-3490.1960.tb01300.x.

Kinnunen, Martin, Josef Fransson, Anders Forsberg, Runar Filper, Aron Emilsson, och Mikael Eskilandersson. ”En effektivare klimatpolitik”. Motion till riksdagen 2015/16:2542. Riksdagsförvaltningen, 2015.

Kjellström, Erik, Reino Abrahamsson, Pelle Boberg, Eva Jernbäcker, och Marie Karlberg. ”Uppdatering av det klimatvetenskapliga kunskapsläget”. Klimatologi. Naturvårdsverket, 2014.

Klimatpolitiska rådet. ”Det klimatpolitiska ramverket”. Klimatpolitiska rådet, 2017. https://www.klimatpolitiskaradet.se/det-klimatpolitiska-ramverket/.

Klintevall, Mikael. ”Klimatexpert: Lundgren har fel om medeltemperaturen”, 16 maj 2019, avs. Inrikes. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/klimatexpert-lundgren-har-fel-om-medeltemperaturen.

Knaggård, Åsa. ”What do policy-makers do with scientific uncertainty? The incremental character of Swedish climate change policy-making”. Policy Studies 35, nr 1 (02 januari 2014): 22–39. https://doi.org/10.1080/01442872.2013.804175.

Krange, Olve, Bjørn P. Kaltenborn, och Martin Hultman. ”Cool Dudes in Norway: Climate Change Denial among Conservative Norwegian Men”. Environmental Sociology 5, nr 1 (2019): 1–11. https://doi.org/10.1080/23251042.2018.1488516.

Larsson, Mats J. ”Rakt på sak med Jimmie Åkesson”. DN.SE, 07 juli 2017. https://www.dn.se/webb-tv/klipp/nyheter/rakt-pa-sak-med-jimmie-akesson-1/.

Lundell, Michaela. ”Ingen uppbromsning av globala uppvärmningen”, 04 juni 2015, avs. Vetenskap. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ingen-uppbromsning-av-globala-uppvarmningen.

McCright, Aaron M., och Riley E. Dunlap. ”Cool dudes: The denial of climate change among conservative white males in the United States”. Global Environmental Change 21, nr 4 (01 oktober 2011): 1163–72. https://doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2011.06.003.

Monroe, Rob. ”Carbon Dioxide Levels Hit Record Peak in May”. Scripps Institution of Oceanography, 04 juni 2019. http://scripps.ucsd.edu/programs/keelingcurve.

Mulvey, Kathy, och Seth Shulman. ”The Climate Deception Dossiers: Internal Fossil Fuel Industry Memos Reveal Decades of Corporate Disinformation”. The Union of Concerned Scientists, juli 2015.

Nordin, Svante. Varför idéhistoria? En ämnesintroduktion för nya studenter. Lund: Studentlitteratur, 2011.

Readfearn, Graham. ”The ’pause’ in Global Warming Is Not Even a Thing”. The Guardian, 12 februari 2014, avs. Environment. https://www.theguardian.com/environment/planet-oz/2014/feb/12/global-warming-fake-pause-hiatus-climate-change.

Regeringskansliet. ”Godkännande av klimatavtalet från Paris”. Proposition, 22 september 2016.

Riksdagsförvaltningen. Klimatlag (2017:720), Svensk författningssamling 2017 § (2018). https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/klimatlag-2017720_sfs-2017-720.

2011. ”Sverigedemokraterns principprogram 2011”. Sverigedemokraterna, 2011.

Stockholmsinitiativet. ”Stockholmsinitiativets syfte”. Klimatupplysningen, 2019. https://www.klimatupplysningen.se/om-oss/stockholmsinitiativets-syfte/.

Svensson, Olof. ”SD avfärdar rapporter om is-smältning: Inte relevant”. Aftonbladet, 13 maj 2017. https://www.aftonbladet.se/a/knPrL.

Sörlin, Sverker. ”Isdiplomati: Hans W:son Ahlmann och klimatförändringen – mellan morän och moral”. I Mångsysslare och gränsöverskridare: 13 uppsatser i idéhistoria, 120–46. Umeå universitet, 2008.

Vetenskap och Folkbildning. ”Årets förvillare 2010”. Vetenskap och Folkbildning, 2010. https://www.vof.se/utmarkelser/tidigare-utmarkelser/arets-forvillare-2010/.

Weart, Spencer. ”The Carbon Dioxide Greenhouse Effect”. The Discovery of Global Warming, 2019. https://history.aip.org/history/climate/co2.htm#SC.

Whitmarsh, Lorraine. ”Scepticism and uncertainty about climate change: Dimensions, determinants and change over time”. Global Environmental Change, Special Issue on The Politics and Policy of Carbon Capture and Storage, 21, nr 2 (01 maj 2011): 690–700. https://doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2011.01.016.